Friday 25 November 2011

En dag ur mitt liv

05.30 Väckarklockan ringer... Fan ocksa, kan jag inte bara fa do, jag orkar inte mer..

Det forsta jag tanker pa nar jag vaknar ar vad jag at dagen innan och jag paminner mig sjalv om att jag hetsat hela kvallen igar och att denna dag maste bli en battre dag. Jag orkar inte sminka mig eller fixa haret. Jag borstar tanderna snabbt, drar pa mig jackan och rusar till taget som ska ta mig till jobbet.

Nar jag sitter pa taget kanner jag i fickan och inser att jag fatt med mig visakortet, fan ocksa. Vanligtvis brukar jag bara ta med mig exakt med pengar sa att det racker till lunch endast sa att jag inte riskerar att spara ur. Jag kanner mig illa till mods, varfor kan jag inte bara vara normal..

Val framme pa jobbet tar jag en kaffe och en macka till frukost innan jag tar plats vid mitt skrivbord. Sa mycket jobb som maste hinnas klart idag och jag har inte ens borjat. Borjar nu kanna mig sotsugen och kollar pa klockan. Den ar bara 7.30 och min rast ar inte forens om 1 1/2 timme, herregud kanns som en evighet. Jag forsoker distrahera mina tankar men allt jag kan tanka pa ar choklad. Tillslut orkar jag inte mer och ger upp.  Jag gar och koper en chokladkaka trots att jag inte vill. Den var god men det enda jag kan tanka pa nar den ar slut ar att jag vill ha mer. Den timmen som ar kvar till min rast blir en pina.. jag vill sa garna ha mer, nu! Forosker samla mig och komma pa fotter igen men det gar inte. Allt jag kan tanka pa ar allt gott som finns i kafeterian..

8.30 och dax for rast, trots att jag redan atit frukost kan jag inte lata bli att ata igen. Nybakat vitt brod med smor och ost. Jag blir som vanligt inte tillfredsställd utan vill ha mer. Jag gor allt for att distrahera tankarna pa annat. Jag grater inombords... jag borde ju vara matt nu eller? forsoker kanna efter.. ar jag matt eller inte? Kanns omojligt att svara pa da jag aldrig kanner mig "matt och belaten" som andra manniskor verkar gora. Innan jag gar tillbaka till mitt skrovbord koper jag med mig en till chokladkaka samt en pase godis. Ater upp allt inom kort tid.

Tiden fram till lunch kanner jag mig mycket rastlos, vad gott det ska bli med mat, kan knappt vanta. Gar pa lunch 30 min tidigare orkar inte vanta langre. I kafeterian serveras det fish and chips, tar en stor portion. Jag blir valdigt matt, vill inte ha mer mat men kanner mig fortfarande om inte annu mer sugen pa choklad och godis. Koper en muffins. Innan jag gar tillbaka till skrivbordet koper jag mer godis och tar med mig. Nu kanner mig sjukt stressad att jag inte kan kontrollera mitt matintag. Hela tiden forsoker jag distrahera mina tankar och sluta tanka pa godis men lyckas inte. Jag blir valdigt deppig och  frustrerad om jag stretar emot inte tillater mig att ata, orkar inte med de hemska kanslorna. Det kanns i princip som om jag kommer do om jag inte far ata. Helt javla sjukt.
resten av dagen fortsatter pa samma satt.
 Nar jag kommer hem eskalerar den annu mer. Jag koper stora mangder kolhydatsrik mat som jag ater  hela kvallen i min ensamhet. Det hela slutar med att jag dackar av utmattning i min sang. Jag sover som ett barn tills nasta morgon da vackarklockan atrigen ringer...Jag orkar inte mer

3 comments:

  1. Usch, vet inte vad jag ska skriva =(. Det låter så hemskt. Usch vilken hemsk dag. Jag hatar såna där dagar. Hemskt hemskt hemskt.

    Har du bra dagar emellanåt? Får du någon hjälp? Det verkar fan omöjligt att klara sig ur den här skiten själv =/.
    Massa kramar!

    ReplyDelete
  2. Hej! Jo har bra dagar emellanat, men har alltid hetsatningstankar, tycker varje dag ar en kamp mot hetssuget aven om jag lyckas sta emot, suck

    Gick i samtals terapi forrut men det hjalpte inte mig tyvarr

    Funderat pa overeaters anonymous

    Far du nagon hjalp?

    ReplyDelete
  3. Hets-/överätningssug är verkligen någonting som knappt går att beskriva med ord. Till och med inom vården har jag mött på attityden "Det är ju bara att låta bli att äta, hunger är inte farligt", men det handlar inte alls om vanlig "hunger" utan snarare "Om jag inte äter nu så exploderar jag av ångest, jag MÅSTE äta".

    Jag hoppas att du söker och får adekvat hjälp, för du ska inte behöva ha det såhär jobbigt varje dag. Har du inte läst Christopher Fairburns "Att övervinna hetsätning" så rekommenderar jag den varmt. Den har inte hjälpt mig att bli frisk (för det är jag ju tyvärr inte), men den har ändå underlättat för mig på det sättet att jag förstår mig själv och sjukdomen bättre.

    ReplyDelete